Hur ska jag orka gå upp till denna gråa värld? Hur ska jag orka klistra på ett glatt ansikte och låtsas som om ingenting har hänt?

Som om Shiva fortfarande vore här, som om hon just nu satt framför mig med sina stora fina ögon och huvudet på sne, för att det är matdags nu..

Jag vet inte hur vi någonsin ska kunna vara lyckliga igen, när en så stor bit av våra hjärtan så abrupt blivit utslitet och kastat.. Jag vet inte hur vi ska kunna orka göra någonting längre..

Än mindre förstår jag hur det här kunde hända? Det var inte hennes tid, det kan det inte ha varit! Hon var frisk, pigg och inte specielt gammal.. En inflamation, en av dom vanligaste operationerna, allt gick bra, sen bara utför.. Jag kan inte förstå, vet inte om jag vill förstå..

Vill bara att allt ska bli som det var, varför är det omöjligt?