Går sådär kan vi väl konstatera.. Allt verkar gå i perioder, lusten att blogga är inget undantag. Tråkigt är det ändå, ibland önska jag att jag var en sådan person som alltid följde vissa rutiner. Men jag är ganska ombytlig tror jag.

När jag är deppig så kan det gå åt två håll, antingen vill jag skriva av mig för att få ur mig allt eller så vill jag bara vara själv å inte prata om det.. Oftast tycker jag tex om att kunna sitta på Facebook å läsa och skriva, men det kommer allt tillfällen när jag får lust att ta bort min sida där. Varför ska jag finnas där egentligen? Varför ska alla kunna se vad jag gör precis hela tiden? Men sen är det ju så att jag är ganska nyfiken av mig också och då är det ganska bra med Facebook... Så den får väl vara kvar en stund till iallafall.

Konstigt att jag inte bloggar oftare, det här i lägget är ju ett bevis på att man inte behöver ha nått vettigt att skriva överhuvudtaget för att blogga!

Kanske hörs vi senare, imorn eller om någon månad.. Tills dess, ta hand om varandra!