Ännu en vecka börjar lida mot sitt slut, och jag åker fortfarande berg-och-dal bana.. Glad, ledsen, bitter, glad, arg, osv... Jag vill egentligen inte skriva att det känns lättare, det känns så fel på nått sätt. Men ändå så är det lite så, lite lättare, fast ändå svårt. Svårt att släppa taget om min älskade lilla Shiva.. <3

Du finns i mina drömmar om nätterna, där är allt som det var, som det borde varit nu med! Sen vaknar man upp och förstår att det bara var en dröm, vet inte om det är en mardröm eller inte, jag tror mer att mardrömmen är nu, när jag vaknat och inser att det här är verkligheten, Shiva finns inte längre.... Vilken hemsk och fruktansvärd verklighet..... Vilken orättvis värld där Shiva inte längre får leva.

Detta året har varit det värsta i hela mitt liv skulle jag nog våga påstå, även om det givetvis har funnits några bra dagar också. Massa sjukdommar, problem med nyköpt hus, Shiva......

Svårt att vara stark när man håller på att rasa samman, vet inte hur vi ska lösa allt faktiskt, bervärme-räkning, blå stjärnas räkning, orka bo kvar i ett hus vi köpte för att vi ville att våra hundar skulle få en gräsmatta och hundgård (givetvis för oss och Lilla J också). Huset känns alldeles för stort nu....

Fastnat

Om ändå Shiva vore här, då hade vi i alla fall haft varandra, hela familjen. Då hade vi klarat allt, så som vi alltid har gjort.